Kvar i stan med en tanke om att göra rätt och göra vad vi kan – vi är skonade från total frihetsberövning och det firade vi med att bryta spegelblank yta, vårsol i ryggen och mjölksyra i armarna. Årets härligaste morgon.
Ett vårskrik och en ide om hur vi ska carpa situationen. Något vi kallar Sommarklubben föds till liv och vi kommer berätta mer om det väldigt snart. Joanna paddlar säkert 20 meter bort från mig men vi pratar med varann i normal ton. Vi är ensamma på vattnet och tystnaden är ett faktum. Känslan är näst intill euforisk. Vi bägge ringer våra föräldrar på face-time för att bringa lite familjekärlek till en något annorlunda påsk. ”Hej hej Pappa, titta vad jag gör”. ”Oj ja, det va påhittigt. Vad härligt det ser ut!”. När skiten är över skyndar jag mig ner till Västkusten och kramas med min familj. Saknaden är påtaglig.
Vi paddlar bort mot Solna Strand. Joanna pekar ut hennes drömlägenhet och jag ringar in ett ställe där jag ska gå å stjäla vass till inredning. Efter nästan en timme och en klar plan för sommaren vänder vi tillbaka till hamn för båtkaffe och hembakat. Vilar ryggen mot husväggen och ”mammasolar”. Njutsamt och helt klart en lördag i världsklass.
Hoppas ni haft en härlig påsk! Hörs snart igen.
