HÄLSNINGAR FRÅN HÄRÖN

Det sägs att semestern har börjat på riktigt när man inte riktigt har koll på vilken dag det är. Där är vi nu. Nästan en vecka in hos päronen på ön. Kravlösa, planlösa dagar. Här mår jag bra.

Vaknar av ljuset strax efter fem. 90-sängen gör sig påmind när jag sträcker på kroppen och slår i både tår, händer och armbågar. Finns inget som får mig att fundera på att ligga kvar. Jag tassar ner för trappan. Inte alls förvånad över att pappa redan sitter med en kopp på altanen som fångar morgonsolen. Sundet är stilla från stormen natten innan. Jag häller upp min kopp och sätter mig bredvid honom. Vi har inte setts på ett år och morgonen är alltid vår prime time.

EFTERMIDDAGSDEJT
Jag läser i öns facebook grupp att barnen på andra sidan ön öppnar cafe för dagen. Jag väntar in pappa som gör ett ärende i stan för att sen dra med honom så långt bort på ön man kan komma. Jag pratar hela vägen, har helt glömt av att pappa inte hör när jag vänder mig om för att få ett skratt i bekräftelse. Pappa knatar på, lyfter på huvudet i en studs när han upptäcker att jag stannat till. -Heh!? utbrister han. Han har inte hört ett ord. Vi går vidare.

HILMERS PÅ ÄNGA
På en liten gård längt bort på ängen sitter en planka med handskriven text ”Cafe Smulan” . Barnen i familjen öppnar nån gång ibland upp deras egna lilla verksamhet med hembakat. Föräldrarna få jobba extra med att servera kaffe för en 10a. Detta måste vara sommarlovsdrömmen.

Vi beställde in varsin rabarberpaj, en vaniljbulle och två kaffe + saft. Tjejerna står dagen innan och på morgonen för att förbereda för alla gäster som trillar in under dagen. Vi fick den sista pajbiten och påtår på kaffet innan mini-servitrisen kommer och dukar bort.

Pappa har varit här innan och gjort en film. Jag har lovat att jag ska dela filmen. Så nu gör jag det. Och vill ni följa mer från mamma Stina och gårdsdrömmarna från Hilmers så hittar ni dem här @drömmenpåhörön

GUBBARNA I POTATISLANDET
Känns som jag går i en Astrid Lindgren-film när vi på vägen hem stannar till hos två söta gubbar jag inte minns namnet på. Jag blev så tagen av vyn på när dem stod hukade mot landet och rev upp potatisar. Det är en ny sort, vänder han sig upp och berättar samtidigt som det fräser upp jord åt alla håll. Vi gick där ifrån med en pappåse nyplockade potatisar. Över gärdsgårdar och kohagar, hela vägen tillbaka till sundet. Tänk att jag ska vara här i 3 kravlösa veckor.

härön_kyrkesund_louise
härön_kyrkesund_louise

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.