ÅSTOL RÖKERI

Om jag skulle rama in en sommarkväll på västkusten skulle den se ut såhär. Med solkyssta vänner, sval bris, stickade tröjor och en doft av rökta räkor.

Detta är sommar för mig. Sitta nere i hamnen, lyssna på trubadur, öbor och vindbitna seglargästers surr och skratt. Glas som klingar, måsar som skränar och master som viner i periferin. Minnen från alla sommarlov hamn till hamn värmer likt filten jag har lagt över benen. Pausar, vrider mig bak mot båtarna som ligger uppradade mot varann och hinner känna mig väldigt lycklig som fått växa upp såhär. Solen är på väg ner bakom klipporna och mat och vin beställs utan minsta synk och struktur. Vi skämtar om kinabong och killen som serveras oss skrattar med och säger att det är roligt att ta beställning från vårt bord men att vi får se vad som kommer ut.

ÅSTOL RÖKERI
Bubbel i glasen och en rundtur i rökeriet där stolt krögare berättar historien om ön, människorna, hjärtat (hans fru) som spelar en stor roll för hela verksamheten och artisterna som kommer dit år efter år. Han berättar att räkorna som Rökeriet är känt för längs hela kusten egentligen blev tillagade på fel sätt. Ett sätt som sen visade sig bli deras signum och anledningen till att människor tar sig hit om och om igen.

räkor_åstol_louise_bästkusten

Visst får vi skriva under på att räkorna var toppklass. Som alltid beställer jag in många smårätter delar med dem jag får. Alla gillar inte att dela mat, det har jag fått lära mig. Mina två favoriter blev räkorna och fisksoppan. Tyvärr föll Ceviche och Gubbröran på att man mixtrat lite original-recepten som enligt mig redan är bra som dem är. Lät jag gaggig nu? Då vill jag understryka att servicen vi fick va väldig bra och frågan är om jag behöver tillägga att det är alla rätt på känsla, detalj och hur man lyckats skapa en så vacker restaurang av ett rökeri och isverk på en kajkant. Låter bilderna tala för sig.

Vi satt kvar till midnatt, fortsatte middagen med kaffe, avec och rövarhistorier. Precis innan stängning kommer Alexandras föräldrar och hämtar oss med båten. Vi kör långsamt tillbaka mellan Rönnäng och Tjörnekalv medan vi från aktern ser ljuset från Åstols gästhamn försvinna bort i mörkret. Natten är stilla, motorn från båten surrar under fötterna hela vägen tillbaka till bryggan på Klädesholmen där vi började kvällen. Jag och Alex har fortfarande en bit kvar hem och gäspar med belåtenhet till livet och vännerna när vi tar sista sträckan med ekan över sundet.

räkor_åstol_louise_bästkusten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.