SÅ FICK VI VETA ATT VI SKULLE BLI FÖRÄLDRAR

När hade jag mens sist? När fan har en kvinna ägglossning? Är inte brösten lite ömma? Börjar fippla med nån app och räknar baklänges i kalendern

Har en känsla i kroppen jag inte kan beskriva. Vi är på landet och jag berättar för Alex att min mens kanske är sen. (Jag säger kanske för att jag inte riktigt har koll på min egna cykel) Tankarna börjar snurra och jag börjar räkna på fingrarna. När fan har jag ägglossning? Är inte brösten lite ömma? När hade jag ens mens sist? Gud va jag flåsar! Börjar fippla med nån app och kalender men lägger snabbt ner det då jag inte har någon koll. Den där känslan säger dock ändå att jag nog måste kolla upp vad det är.

Vi åker över till fastlandet och tar oss till apoteket eftersom att vi ändå ska förbi och handla mat. Äh, jag köper två. Går ut mot parkeringen igen med ett flin. -Gud tänk om jag är gravid nu, säger jag när jag sätter mig i bilen. Naeh, skakar på huvudet och himlar med ögonen samtidigt som jag vrider upp volymen på radion.

Dagen efter vaknar jag kl 05. Lite som med resfeber, kan inte sova. Det är redan ljust ute och jag smyger ner för knarrande trappor för att kissa på stickan. Fick säkert kiss på handen. Hjärtat börjar slå. Jag sätter snabbt på locket och springer upp igen för att väcka Alex. Jag hinner kolla på stickan innan han grynat upp ögonen och blir helt stel. Den visar positivt. Det tårar sig i ögonen.. just då mest för att jag tycker att det är otroligt att kroppen kan ”känna” sånt.

Vi tittar på varann och säger något i stil med ”…Eeeehhh jaha? Nääe.. Oj, men va? Nää”. Jag håller hårt i Alexs hand och skakar på huvudet igen. –Vi testar andra stickan imon! (Här vet jag ju redan att ett positivt svar inte kan vara fel, medan ett negativ svar kan vara missvisande pga att hormonet skulle vara för svagt…) Men, svårt att greppa.

Ingen av oss kan somna om och går ner och sätter oss i vardagsrummet. Pappa, som är ännu mer early bird än jag, tittar frågande. -Vad gör ungdomarna uppe såhär dags? Vi ljuger ihop något om att det va för ljust för att sova och häller upp varsin kopp kaffe och sitter tysta å tittar på varann. Dagen efter det tar jag andra testet och sen kommer chocken. Inget hjulande jubel, utan mer en chock. Gud, hjälp. -Vadå, ska vi ha barn? Minns inte helt hur tankarna gick sen men vi hade svårt att ta in och smälta detta.

Graviditetstesten slängde vi in i bagageluckan på bilen för att inte familjen skulle snubbla över dem. Där började det. Smusslandet. Samma kväll grillade vi min sista entrecote (Rare) och drack mitt sista stora glas rödvin på en lång stund. Jag minns att jag tänkte ”Inte kan väl kroppen veta att jag skulle veta idag eller nästa vecka. EN sista bit riktigt rött kött går nog bra”...

Det är i slutet på juli och mitt i semestern. Jag har gott om tid att goolga varenda site på: Hur känns det när man blir gravid? Mår alla gravida dåligt? Vad får jag äta? Hur gör jag nu? Gravid ömma bröst. Vilken vecka är jag i? Kräks alla? Gravid flåsar. Gravid trött. Hur stort är barnet? När har man ägglossning? Gravid leverpastej. Kan man vara gravid även om man mår bra? Gravid salami? Kan vin skada ett foster? …osv Nästa steg var att boka tid hos barnmorskan och resten får jag skriva mer om i nästa inlägg. Det skulle iallafall visa sig att jag redan var i vecka 8 eller 9 när vi fick reda på det. Jösses.

En reaktion på ”SÅ FICK VI VETA ATT VI SKULLE BLI FÖRÄLDRAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.