AURORASAMTAL & FÖRLOSSNINGSSKRÄCK

Processen är igång, den jag i så många veckor med ljus stämma från min barnmorska ”inte ska tänka på ännu.” Nu var det dock dags. I vecka 30 får jag min första remiss till samtal med Auroramottagningen. Ett laddat ämne om kampen till rätten att få bestämma över sin egna kropp. Och hur man vill föda sitt egna barn.

Jag vill inte blir övertygad, övertalad eller överkörd. För att göra det tydligt: Jag VILL INTE föda mitt barn i en vaginal förlossning. Jag är här för att jag ser Kjersasnitt som den enda vägen för mig. Kroppen låser sig, vrider sig och fylls av obehag, skräck, rädsla och illamående av blotta tanken. Att lova urmoderskänslor, änglasång och ”det häftigaste man gjort” hör inte hit. Jag är inte ute efter det, jag vill bara ha ut mitt barn.

Min barnmorska säger sedan inskrivningen att ingen kan tvinga mig att göra något jag inte vill, men alla kommer behöva berätta för mig om de risker som ett Kejsarsnitt innebär. -Det kan kännas som man försöker övertala dig. Vad med riskerna som kommer med en vaginal förlossning då?

Jag har spenderat många timmar på att läsa på. Studier, rapporter, statistiker, berättelser (på gott och ont), uttalanden, motioner, blogginlägg och artiklar. Jag är lika medveten om riskerna i ett KS som jag är om riskerna i en VF. Det ena är jag livrädd för och det andra är jag beredd att ta.

BÄGGE sätt innebär en eller flera risker både under och efter förlossningen. Finns inga garantier. (Får skriva ett separat inlägg om det. Det pågår tex nån slags tystnadskultur kring förlossningsskador… kanske för att föda barn är det häftigaste en kvinna kan göra och allt annat är förlåtet? Eller att man helt enkelt inte vill prata om sin sprucka ändtarm och allt som anses vara ”pinsamt”.)

Nu hoppas jag ni förstår att min rädsla inte grundar sig i ändtarmen utan en rad rädslor för allt som kan hända och inte hända. Innan, under och efter förlossning. Med mig, med mitt barn och hela faderullan.

AURORASAMTAL
Jag bryter ihop så fort jag ska presentera mig. Det blir tyst i luren för att jag sväljer gråten i halsen och försöker hämta luft igen. Kvinnan på andra sidan luren försäkrar sig om att jag är kvar. Vi pratar i en halvtimme. Och precis som min barnmorska sagt så informerar hon mig om riskerna med KS, berättar om att man kan få hjälp med sin rädsla, att man kan få ett kontrakt om att avbryta en VF och gå över på KS om det skulle bli problem. Etc etc Jag svara att jag vet riskerna men att jag inte vill. Känslan är precis som jag blivit ”varnad för”. Att det pågår ett övertalningsnummer.

I bakhuvudet hör jag ”Ingen kan tvinga dig att göra något du inte vill”. I andra luren sitter den där kvinnan som allt eftersom samtalet går uppfattas mer och mer som en kall sten. – ”Du kommer få en ny remiss till en läkare på Danderyd och efter det mötet kommer hen och några andra läkare avgöra om du får snitt eller inte”. Jag blir alldeles stel. -Vad menar du? Kan någon neka mig detta nu? Har du ens hört vad jag sagt i detta samtalet? Hur tydlig ska jag vara? Hur högt ska jag gråta för att min rädsla ska nå fram?

Jag gick in i det samtalet som i att det bara är en del i en processen man måste ta. Rutin. Kanske för att man kan fånga upp och ”övertala” de kvinnor som bara är osäkra? Har funderingar och rädslor som kan ”behandlas” eller övervinna de som inte har kraften att stå emot. För att det är så det måste gå till. Steg för steg.

REMISS TILL LÄKARE PÅ SPEC. MVC
Kvinnan på Aurora tar inga beslut men hon lämnar anteckningar till läkaren som ligger som underlag för ett beslut. Jag får en ny tid till läkare på SpecialMödrarvården på Danderyd och vi avslutar samtalet. Kvar sitter jag i soffan och stirrar ut i rummet. Det är inte alls säkert att jag kommer få bestämma hur jag ska föda mitt barn. Ångesten sköljer över mig som en Tsunami. Jag gråter hela kvällen och drömmer mardrömmar.

Inför mitt läkarbesök i mellandagarna är jag nervös, orolig och rädd att min vilja inte ska nå fram. Att mina rädslor ska pratas över. ”Lämna inte dörren på glänt” fick jag som tips från andra kvinnor. ”Låt dem inte tror att du kan övertalas. Läs på. Var övertydlig.” ”En punktlista som backup om du går slut på ord”. Vad är detta?

Jag ska fortsätta berätta om hur det gick hos läkaren och vart vi är i processen när jag mentalt orkar ta mig dit igen. Jag fick efter mötet med läkaren en väntetid på 3 veckor. Mitt psyke klarar inte att jag ska oroa mig och tänka på vad som händer om jag INTE får mitt snitt beviljat. i TRE veckor. Jag pausar därför allt för att jag vill och måste göra det bästa av min graviditet tills jag vet mer.

Jag vet att vi sitter på en av världens bästa förlossningsvård? Dem kommer ta rätt beslut för mig? Alltså det beslutet som jag vet är bäst för mig. Visst? Det som förbryllar mig är när jag hör om hur så många som blir nekade och att man ständigt bara vill prata om riskerna med snitt som om den vaginala födelsen vore en saga. För dem som upplever det så unnar jag alla morderjord-känslor i världen. Jag fattar att känslan är obeskrivlig när det är över. Och att vissa har helt fantastiska födslar. Grattis till er. För mig forsätter min kamp om att få slippa vara med i det lotteriet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.