”PASSA PÅ ATT NJUT NU”

Kanske den vanligaste kommentaren jag fått senaste veckorna. Livet slutar väl inte när man får barn? Eller menar man att jag kommer tänka tillbaka på den där tiden och bah: ”Ååhhhh, vilken tur att vi sov länge den där morgonen… åt den där frukosten… tog det där badet”?

Det verkar finnas två läger. Dem som verkar känna att livet tar slut och dem som tycker att livet äntligen får en mening. Jag tillhör nog subkategori: Livet fortsätter. Inte som vanlig men på ett nytt spännande, omvälvande, fantastiskt, stundom utmanande sätt. Jag är varken dum eller naiv. Fullt medveten om att vi kommer få prioritera om, hitta nya rutiner, bli galna av utesluten sömn, oro och allt annat sjukt det innebär att sätta ett barn till jorden. (Inte få bajsa ifred verkar oxå vara en grej) Men det måste oxå ligga i mitt egna ansvar och intresse att hitta lösningar och skapa förutsättningar att kunna njuta av saker även om det inte är precis som innan.

Missförstå mig rätt nu. Jag är otroligt ödmjuk inför vad som komma skall. Och förstår oxå att alla har olika förutsättningar. Kanske t e x inte en sambo som tar delat ansvar, eller familj och vänner runt om som har möjlighet att ställa upp som barnvakt nån gång ibland så man kan lyssa till det med en liten hotellnatt. Men, nu var det min väg kommentarerna kom och jag svara utifrån hur jag känner och ser på det. Jag kommer t e x ställa in en gästsäng i Ralphs rum. En bra förutsättning för att barnvakten ska kunna sova över. Men jag ser samtidigt inte varför Ralphen inte skulle kunna hänga med på en hotellnatt om vi nu bara ska ta hotellnatt som ett exempel.

Förhoppningsvis har jag heller inte ätit min sista frukost i sängen men nästa gång kanske Alex får ta skrikigt barn ut på promenad just den morgonen. Eller så är frukost på sängen inte ens intressant längre, vad vet jag. Vi kanske har helt andra morgonrutiner som slutar med att hela familjen dricker ersättning framför Babblarna. Inte helt säker på att jag kommer känna mig tacksam över livets tidigare frukostar eller heller säga ”Åhh gud, vad gjorde vi ens innan detta?”.

Vissa har en approach att man lever livet efter ungen, andra låter ungen hänga med på livet. Kommer det blir en kompromiss? Absolut. Kommer det bli omständigare? Ja. Kommer jag känna att livet innan barn va meningslöst? Nej. Kommer jag vara ironisk och driva med allt för att finna lite glädje i dem allra sämsta sinnestillstånden? Ja. Kommer jag tycka att bli mamma inte va några konstigheter? Nej. Kommer jag beklaga mig över utebliven sömn och kräk i håret? Ja. Kommer jag i något av dessa tillfällen nånsin känna mig tacksam för att jag verkligen njöt av att jag sov bra varje natt innan? Nej.

Ps. Tightsen hittar ni HÄR (Adlink!) Ingen ångrar ett på riktigt sköna gravid-tihgts.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.