VECKA 22- BYTER UT MAMMABYXAN MOT GALABLÅSAN

Känner mig harmonisk och mer down to earth än någonsin. Ett fluffigt lugn svävar ovan mina axlar. Är det detta alla har pratat om? Känner mig trygg och vacker. Är det ett gravid-glow?

Gnällde kring utbudet av mammakläder. Jag köpte mina första gravid-jeans och gillade inte alls vart detta va påväg, haha. Praktiskt Ja – Snyggt? Allt annat utom det. Var förbi Angela på H&M Showroom och provade ut Holiday kollektionen. En gravid-blåsa som heter duga! Kunde absolut inte knäppa den i ryggen, och den lär spricka från öst till väst innan månaden är slut. Men jag fick känna mig som the bomb för en stund. Magen växer på!

Nyårsblåsan hittar ni här: LÄNK (Adlink) samt en helt magisk Silverpaljett i samma modell här: LÄNK (Adlink)

UTVECKLINGEN I MAGEN
Mycket rörelse! Enligt tabell 30 cm lång och 430gram. Nu definieras fostret i magen juridiskt som ett BARN. Även om vi nog mentalt gick från frö till ”Raffie” för länge sen. Raffie är som vi känt på oss hela vägen, en liten pojke. En mamas boy innan han själv vet om det. (Ska berätta mer om Könsfesten en annan gång. Magisk kväll med alla våra vänner.). Hur som helst så ska han nu ha fått nån form av dygnsrutin och jag känner klart och tydligt när och hur den där rytmen går. Mysigt! Trycker jag ALex hand hård ner i magen så kan han oxå känna.

HUR JAG MÅR JUST NU
Jag skäms nästan över hur bra jag mår. Som jag skrev inledningsvis är det harmoni, härligheter, glow och en känsla av att känna sig både vacker och uppvaktad dygnet runt. Jag sover bra, inga mardrömmar längre men är fortfarande kissnödig precis hela tiden. Och sen den där halsbrännan då. Det kan man ju skippa. Om jag ska klaga på något alltså. Det och att jag flåsar varesig jag går i en trappa, åker hiss eller äter. Charmigt att liggsitta i soffan, äta och flåsa… haha.

mammakläder_nyår_pregnancy_outfits

VECKA 21- ETT MEDIUM HINTAR OM KÖN & JAG KÄNNER FÖRSTA SPARKARNA (!?)

Inleder veckan med att känna första buffarna från insidan magen. Skriker rätt ut och ringer Alex. Och så kommer tårarna igen. Otroligt känslig för tiden. Ska jag vara sån här nu? En lipsill?

Hur häftigt var inte det? För första gången känna av rörelse i magen. Inga tydliga sparkar utan mer som buffar. Vi börjar räkna ner dagarna till Könsfesten. 3 personer vet redan om vi väntar flicka eller pojke medan vi, med alla vänner och familj får veta först under lördagens kalas där vi samlat våra närmsta för ett ”Gender Reveal”. Bättre kallat Könsfest!

Jag drömmer om rosa konfetti och mitt medium sa att hon såg ett flickebarn. Allt detta medan jag och Alex är bombsäkra på att det är en kille. (Ska bara tillägga att vi blir lika glada för en tjej. Lika bra att säga det så inga arga mammor i grupp attackerar…)

*Flera som undrar hur det där egentligen går till och då ska jag förklara det nu. På RUL (Rutinultraljudet som vanligen görs v20) kan BM se könet. Jag bad min skriva ner det på en lapp och lappen gav jag senare vidare till vänner att ordna med rekvisitan inför festen. Om det kommer flyga rosa eller blått konfetti i hela lägenheten då, vet bara dem.

-Nej men förstår ni hur spännande!?

21 Weeks Pregnant - Symptoms, Baby Development, Tips - Babylist

UTVECKLINGEN I MAGEN
Vi har trillat in i andra halvlek, 54% bakad och barnet kommer bli ungefär dubbelt så lång från nu fram till födsel. Jag inser att jag trappat ner rejält på Libero-appen där jag slaviskt följde utvecklingen första veckorna. Jag vet att allt växer som det ska och att det nu faktiskt verkligen är en näst intill fullt utvecklad människa i mig. Om än en väldigt väldigt liten å skör sådan. Har som sagt känt första buffarna, och bara det är ju ett tecken på att hen är alive and kicking så att säga. Mysigt. Om några veckor kan jag nog vänta mig ordentligt med rörelse, får se om det är lika harmoniskt….

OBS. När och hur man känner första rörelserna är ytters individuellt och oxå påverkat av hur t e x moderkakan ligger. Ingen ide att gå crazy pregnant woman för att man inte känner fjärillsfladder, sparkar och pratbubblor, egentligen innan vecka typ 20-24. Ska man tro på allt jag läste så hade ju vissa bebisar börjat gå och sagt sina första ord v.17…. Internet är en farlig plats.

HUR MÅR JAG JUST NU
Jag mår bättre än någonsin. Spänningarna inför RUL har släppt och jag njuter mest av höst, mys och uppassning hemma. Mitt medium sa att jag skulle bli nykär snart. – Ja, i bebisen va? säger jag. -Nej, i din kille, svarar hon. Ja, min kille ska ju bli pappa! Kanske det golligaste jag hört. Klart som tusan jag kommer bli nykär.

Jag har förstått att jag ska uppskatta min ”härliga graviditet” och det firade jag med att boka in mig på lite beauty care och beställa hemma mina första mamma-byxor i ordningen. Haha, nej men it aint pretty. Ska dock säga att jag scannade HELA internet. Dessa (Adlink) var dem ENDA som inte såg ut som Peter Pan-tights. Det här är liksom lite ”boyfriend-look”, loose fit och vida ben.

snygga_gravid_jeans_vecka_21

Länkar här ifall andra momies vill ha tips på OK mammajeans i en djungel av fult: – LÄNK (Adlink)

Nu ska jag till Barnmorskan för halvvägs-snacket, har redan rantat runt ordentlig kring hela frågan varför pappan inte får hänga med till Mama Mia etc. Det hittar ni HÄR. (länk) hej!

300 PÅ LOKAL MEN INTE 3 HOS BARNMORSKAN

Igår var jag hos barnmorskan på mitt 5e besök. Ingen av gångerna har Alex fått hänga med pga Covid. Jag har med allt annat som händer i mitt huvud på något sätt bara ”accepterat” det. Att han inte får vara med och ta del av det största som händer oss.

Men så läste jag ett par ord från en annan kvinna och kände att jag inte alls tyckte detta var okej. Jag är förvisso ny som blivande mamma och har inget att jämföra med. (Nog så okänd mark som det är). Men i 3 av mina 5 besök har jag gått in där med kallsvettiga händer, hög puls och den vidriga oron om att något ska vara fel. Jag har fått be Alex vänta på parkeringen ifall jag skulle komma ut med dåliga besked, trilla ihop till en liten pöl och inte orka ta mig hem. Behöva hulka ur mig ”Det va inget hjärta som slog”.

Väntrummen är stora och näst intill tomma. Det är nån mamma med en bebis, en annan kvinna som kanske ska få veta Om hon ska få bli mamma eller inte och sen är det jag som ska på extra kontroll av hjärtat för att jag haft en känsla av att något inte stämmer. Inga pappor.

Är inte det jävligt märkligt att papporna får åka fullproppade bussar, vara på jobbet, gå på restaurang och svettas på gymmet men INTE vara med i ett rum på tre hos Barnmorskan som har det nästan lika kliniskt rent som i en operationssal. Handsprit och lappar om hålla avstånd på varenda vägg. (Tillsammans med påminnelsen om att INGA partners får hänga med in…)

VART ÄR LOGIKEN I DET?
Hur kan han inte få sitta med på en stol och dela första bilderna, rörelserna och hjärtslagen av vårt barn. Inte MITT barn, VÅRT barn. Av flera anledningar är detta en upplevelse som ska vara tillgänglig för båda. In good time and in bad times.

Om det handlar om en försiktighetsåtgärd, vilket jag antar, så hittar jag inte tillräckligt med motivation att den ska vara hårdare hos Barnmorskan än på bussen till jobbet, kön på Ica eller i lokal med 300 personer.

Om det är någon som delar samma bakterier eller dödliga virus som min partner så är ju det jag. Jag som ligger med uppdragen tröja, gel på magen och väldigt nära barnmorskan. Hos barnmorskan där det om på någon ställe finns både resurser och utrymme att hålla sig både ren och på avstånd. Helt utan, svett, stök och salivbyten.

gravid_vcka_för_vecka_mamamia

GRAVID VECKA 20 & RUL

Känns overkligt att ha berätta för alla när man burit på den hemligheten så länge. RUL gick bra, könet skrevs ner på en hemlig lapp och min nervositet har bytts ut mot nyfikenhet över hur barnet utvecklats sen sist.

Förra veckans ”akuttid” hos min Barnmorska stillade oron. Alex fick sitta kvar i bilen. Hjärtat slog som det skulle och allt ser normalt ut. Det är egentligen allt man vill höra när man ligger där med kall gel på magen och tittar på skärmen. –Där har du ett hjärta som slår, en hjärna som är fint delad på två. Lårben, en fot och en fot till! Barnmorskan berättar när hon går igenom del för del på barnet så att allt är som det ska. ”Allt ser normalt ut”. Hade velat se Alex ansiktsuttryck här.

Jag berättar för barnmorskan på Ultraljudet hur orolig jag varit pga av att jag mått så bra. Hon sa att man oftast bara hör om dem som har det tufft och att jag skulle få lov att vara den som sprider ordet vidare om att en graviditet kan vara fri från besvär samtidigt som det pågår full verksamhet nere i magen. Sen skulle jag visst passa på att NJUTA av att jag mådde bra. Dvs. inte lägga massa tid på att oroa mig över att jag mår bra. Point taken.

gravid_vecka_för_vecka_19

UTVECKLINGEN I MAGEN
Fostret är nu ca 25cm lång och väger 300 gram. 50% av tiden har gått. Herregud! Man säger att alla foster följer ungefär samma utvecklingskurva fram till vecka 20. Efter det börjar det bli individuellt och baserat på gener antar jag. Pappa skickade bilder på mig som barn så ska man spå utifrån det så är det en bjässe men stort huvud som ska ut om några månader. Hoppas inte.

HUR JAG MÅR
Jag mår bra förutom att jag vaknar på nätterna och ligger klarvaken i 2-3h. Nån sa att det va kroppen som förberedde sig på sömnlösa nätter. Perfekt. Den här early birden har dessutom börjat slagga till 8.30 på morgonen. Så sent att min sambo har hunnit gå upp å handla frukost före mig första gången på 10 år. Ska nog dra det där Gravid-kortet så lånt jag kan. På tal om gravid-kortet så har jag inga speciella cravings men jag längtar bara efter samma typ av mat som barn gillar. Rostisar, flingor, våfflor, pannkakor, Köttbullar, makaroner, mjölk, krögarpytt, ketchup… mmm

Inga känningar som kan liknas med bubblor eller fiskfladder (läst på forum), brösten är stora och midjan är borta. Magen blir orimligt stor om kvällen och jag sover helst på sidan. Är kissnödig i tid och otid och hinner med nöd och näppe runt mitt PW-varv på morgonen… Jag är rätt seg och dåligt motiverad till träning. Att vi är nu OUT med graviditeten gör redan att det känns lite lättare att manövrera vardagen. Nästa vecka är det jag som är på klasserna igen.

gravid_vecka_för_vecka_19

VECKORNA FRAM TILL VECKA 20
Första trimestern, v.12 UL och första delen på andra trimestern ( även kallat spökveckorna) kommer. Jag har lite dokumentation att ta igen och har sparat små noteringar från innan jag började med Vecka för Vecka här på bloggen.
Alla inlägg hittar du HÄR (LÄNK)

SÅ FICK VI VETA ATT VI SKULLE BLI FÖRÄLDRAR

När hade jag mens sist? När fan har en kvinna ägglossning? Är inte brösten lite ömma? Börjar fippla med nån app och räknar baklänges i kalendern

Har en känsla i kroppen jag inte kan beskriva. Vi är på landet och jag berättar för Alex att min mens kanske är sen. (Jag säger kanske för att jag inte riktigt har koll på min egna cykel) Tankarna börjar snurra och jag börjar räkna på fingrarna. När fan har jag ägglossning? Är inte brösten lite ömma? När hade jag ens mens sist? Gud va jag flåsar! Börjar fippla med nån app och kalender men lägger snabbt ner det då jag inte har någon koll. Den där känslan säger dock ändå att jag nog måste kolla upp vad det är.

Vi åker över till fastlandet och tar oss till apoteket eftersom att vi ändå ska förbi och handla mat. Äh, jag köper två. Går ut mot parkeringen igen med ett flin. -Gud tänk om jag är gravid nu, säger jag när jag sätter mig i bilen. Naeh, skakar på huvudet och himlar med ögonen samtidigt som jag vrider upp volymen på radion.

Dagen efter vaknar jag kl 05. Lite som med resfeber, kan inte sova. Det är redan ljust ute och jag smyger ner för knarrande trappor för att kissa på stickan. Fick säkert kiss på handen. Hjärtat börjar slå. Jag sätter snabbt på locket och springer upp igen för att väcka Alex. Jag hinner kolla på stickan innan han grynat upp ögonen och blir helt stel. Den visar positivt. Det tårar sig i ögonen.. just då mest för att jag tycker att det är otroligt att kroppen kan ”känna” sånt.

Vi tittar på varann och säger något i stil med ”…Eeeehhh jaha? Nääe.. Oj, men va? Nää”. Jag håller hårt i Alexs hand och skakar på huvudet igen. –Vi testar andra stickan imon! (Här vet jag ju redan att ett positivt svar inte kan vara fel, medan ett negativ svar kan vara missvisande pga att hormonet skulle vara för svagt…) Men, svårt att greppa.

Ingen av oss kan somna om och går ner och sätter oss i vardagsrummet. Pappa, som är ännu mer early bird än jag, tittar frågande. -Vad gör ungdomarna uppe såhär dags? Vi ljuger ihop något om att det va för ljust för att sova och häller upp varsin kopp kaffe och sitter tysta å tittar på varann. Dagen efter det tar jag andra testet och sen kommer chocken. Inget hjulande jubel, utan mer en chock. Gud, hjälp. -Vadå, ska vi ha barn? Minns inte helt hur tankarna gick sen men vi hade svårt att ta in och smälta detta.

Graviditetstesten slängde vi in i bagageluckan på bilen för att inte familjen skulle snubbla över dem. Där började det. Smusslandet. Samma kväll grillade vi min sista entrecote (Rare) och drack mitt sista stora glas rödvin på en lång stund. Jag minns att jag tänkte ”Inte kan väl kroppen veta att jag skulle veta idag eller nästa vecka. EN sista bit riktigt rött kött går nog bra”...

Det är i slutet på juli och mitt i semestern. Jag har gott om tid att goolga varenda site på: Hur känns det när man blir gravid? Mår alla gravida dåligt? Vad får jag äta? Hur gör jag nu? Gravid ömma bröst. Vilken vecka är jag i? Kräks alla? Gravid flåsar. Gravid trött. Hur stort är barnet? När har man ägglossning? Gravid leverpastej. Kan man vara gravid även om man mår bra? Gravid salami? Kan vin skada ett foster? …osv Nästa steg var att boka tid hos barnmorskan och resten får jag skriva mer om i nästa inlägg. Det skulle iallafall visa sig att jag redan var i vecka 8 eller 9 när vi fick reda på det. Jösses.

JAG ÄR GRAVID (!)

Eller ”Vi” är gravida verkar vara något man säger… Vad jag vet så är det bara jag som är gravid men Alex har uppenbarligen hjälpt till. Med det sagt startar jag ett nytt tema här på bloggen. Vi kallar det ”GRAVID – VECKA FÖR VECKA”. Låter väl rimligt.

Mest för att jag inte ska trötta ut er med magbilder, tankar och krämper på Instagram utan att man då kan gå in hit å kika om man är nyfiken på att följa min graviditet.

Helt ärligt så är det kanske mest för mig själv. Föra dagbok. Att spara ner hela där här RESAN som börjar nu. Eller ja, den har ju börjat för ett himla bra dag sen även om jag (vi) hållit den lite för oss själva, familjen och närmsta vännerna fram till igår. Då blev det Officiellt = Jag berättade för mina kollegor på teams OCH postade ”Första Mag-bilden” på Instagram. Nu är det ute. Nu vet alla. Herrgud.

Den känslan i sig blev otroligt märklig och utlämnande. Kände mig naken och samtidigt överväldigad över alla meddelande och hälsningar som öste in. Var inte alls beredd. Jag har delat både mycket och lite genom åren men detta är ju på någon sätt det största som händer antar jag? Det pågår en stor produktion i mig och jag är upp över öronen fylld med hormoner som med all sannolikhet spelar in. När jag fick sova på det så kändes det bättre. Obehaget byttes ut mot en lättnad av att det faktiskt inte behöver vara en hemlighet jag bär runt på längre.

På bilden var vi på Friendcation i Toscana, jag fick feeling av fin omgivning och bad Joanna ta några första bilder på magen. Vecka 16. Jag vek mig dubbelt av skratt. Joanna med. Otroligt konstig grej att göra. Stå där å rulla sig på magen som just börjat puta bara liite mer än vanligt. Har inte riktigt greppat vad det är som händer ännu. Skulle lika gärna kunna vara en food-baby från pastabonanzan kvällen innan. Haha.

Häng med på hela spektaklet HÄR (LÄNK)